The bitch is back

Ja, vi kan alltså konstatera att Anki inte tagit sig in på bloggen ännu... Hon får helt enkelt vänta 6 veckor till innan hon får chansen att veckoblogga.

Torsdagen blev en klassisk "jag är arbetslös"-dag. Sov till 10.30, mest för att jag alltid gör det nuförtiden och därför inte kan sova på kvällarna, så för att få nån sämn alls så MÅSTE jag sova så länge. Hade till och med ambitionen att stiga upp tidigt för att komma ur den onda cirkeln, men det var fördömt.

Efter en dos Days of our lives och frulle, drog jag till bibblan och internetade, eller "var på internet" som jag råkade säga till UP på telefon. Kollade upp en massa asiatiska lågprisflyg som M och jag ska utnyttja på vår resa, långa bussresor är tydligen inget för oss. Finns kolossalt många, hoppas alla funkar lika bra som Ryanair. (något som jag antagligen är ensam om att tycka).

Fick chansen att se "riktiga" människor, då jag var tvungen att lösa in en postgirolapp från Försäkringskassan på Svensk Kassaservice. Mest "riktiga" var en mycket gammal man i rullis som rullats in av vad som man bara kan anta var hans dotter. Hon såg ut att bo i Björns Trädgård. Han kämpade med att fylla in sin uttagslapp allt medan hon skrikande föreslog att han skulle ta ut allt från 500 till 1000 kronor. Varje gång han frågade hur mycket, skrek hon en ny siffra varpå han skrikande svarade "DET HAR JAG INTE" eller "DIN JÄVLA GALNING. DET ÄR BEDRÄGERI, BEGRIPER DU INTE DET". Både roande och oroande. Minst "riktig" var väl Staffan Hildebrand, han är ju en kändis.

Sedan gick jag hem och åt en fryst paj, all fryst färdigmat är egenligen M:s, men eftersom jag när jag senare gick och handlade köpte en exakt likadan paj så är han none the wiser. Idag tror han dessutom att det är en paj han själv köpte! Snacka om vardagsedge: lura pojkvännen att äta en annan paj.

Bakade GI-muffins med blåbär, låter mer avancerat än det var. I själva verket hade jag köpt en mix på GI-boden som man bara rör ihop, smaksätter och gräddar. Mycket smaskigt, smakar dock lite hastbulle. Något som förresten verkar vara ett jämtländskt påfund, M fattade ingenting när Kejt och jag sa det.

Bjöd Kejt på middag mot att hon fick berätta om Vietman. Jag lagade en indisk fiskcurry med torsk, hälleflundra, haricots verts och bladspenat. Till detta bulgur och thailändska morning glory med blackbean sås. Smaskigt. Efter detta plus 3 (!) blåbärsmuffins var K så eh... full att hon nog svävade hem över Skanstullsbron likt en tappad heliumballong...

Sist men inte minst ringde jag UP när K gått hem för att ta reda på vad hon har emot Martin. De hade mötts på stan tidigare på dagen och gjort en sån där skön "jag ser dig - ser du mig? - nej eller jo eller nja - hoppsan nu har vi passerat varann - pinsamt". Tydligen har hon inget emot M, inte heller har M något emot henne. Så nu är allt bra igen.