Sa himla kul att lasa om N.Y. och ser fram emot att fa hora allt om hur ni jagar 'vad han nu hette fran CNN som jag aldrig hort talas om' (kollade upp honom pa natet och ni far garna forklar vad som ar sa sexigt, sag en smula trakig ut) nedfor nagon fladig aveny i storstaden med gula taxibilar vinande runt oronen. Kanns verkligen som ett liv ifran min vardag dar det ar fullstandig normalt att kopa begagnade klader fran vandrande forsaljare nar man ater middag pa restaurang.

Har forsokt ringa UF och gratta till babisen, men telefonlinjen Kenya - Sverige ar fan inte att leka med. Om jag sager att jag ringt 1000 ggr sa overdriver jag bara lite. Har ett telefonkort och detta ar nummerkombinationen jag maste sla - att jag kan den utantill sager val en del (bade om hur trist det ar att ringa manga ggr och hur ofta jag gjort det): 0844-1-010304218317-82836-888-00468274579 puh! Sa det blir ett digitalt grattis i stallet: GRATTIS! Jag forstar att du lagger tid pa att lasa bloggen flera ggr varje dag nu for tiden. Och da kan jag aven passa pa att beratta att har ater folk med fingrarna, pa riktigt, jamt! Men efter en trog initialfas har jag borjat uppskatta det - alla ar namligen extremt noga med handhygienen, gar man ut och ater sa kommer servitrisen med balja och kanna och tval till bordet - kanns mycket freska. Och man far bestick om man ber om det - ungefar som pa kinakrog.